Hej där, Eva!
Eva Lindau är helsingborgaren som blev västerbottning. Ett yrkesliv i kulturens tecken betyder ibland sena kvällar. Då är bussen det bästa transportmedlet för Eva.
Vem är du?
Jag flyttade från Helsingborg till Umeå för att plugga på kulturarbetarlinjen i början av 80-talet. Trivdes väldigt bra i Umeå – och hela Västerbotten – så jag blev kvar. Jag började arbeta i Umeå Teaterförening 1989, där jag idag har titeln producent.
Vad är skillnaden mellan en teaterförening och en ”vanlig” teater?
Som förening köper vi in olika föreställningar och lägger dem på de scener som passar bäst. Vi har alltså inga egna skådespelare. Umeå Teaterförening är Sveriges största med flest medlemmar och flest antal föreställningar. Vi är en del av Riksteatern och det vi arrangerar är olika former av scenkonst: teater, dans och musik.
Hur ser ditt bussliv ut?
Jag flyttade till Nordmaling 1990 och därifrån pendlar jag in till Umeå. Ibland med tåg, ibland med buss. Bussen använder jag oftast när det är sena jobbkvällar. Det går en buss klockan 21.45 och utan den skulle jag inte kunna ta mig hem. Så det bästa med bussen är nog faktiskt att tiderna passar just mig så bra. Jag brukar också pendla på morgnarna ibland. Det är skönt att få lite reflektionstid som bussåkandet ger.
Känner du dig trygg med bussen?
Absolut, jag har aldrig känt mig otrygg. Dessutom känns det som att bussen är lite ”säkrare” vad gäller att komma i tid, jag kan inte minnas att den buss jag åker med inte har hållit tidtabellen.
Fritidsintressen?
Haha, det är teater då också. Jag är aktiv ideellt i en teater- och musikföreningen i Nordmaling. Jag tycker om kultur i alla dess former, helt enkelt.
Sista frågan: Vilken är din största upplevelse med Umeå Teaterförening?
Det var när vi arrangerade Lars Noréns ”Personkrets 3:1”. Den hade premiär på Exercishuset på I20 med flera fantastiska skådespelare som var på väg uppåt då: Mikael Nyqvist, Thomas Hanzon, Melinda Kinnaman och Shanti Roney bland andra. Jag får nästan gåshud än idag när jag tänker på föreställningen – som var sex och en halv timme lång.
Vi tackar Eva för intervjun och ser fram emot nya, spännande föreställningar av Umeå Teaterförening.