Hej där, Karin!

Karin Malmfjord är en riktig bussfantast. Oräkneliga är de timmar hon tillbringat på resor i Västerbotten. Och hon verkar aldrig tröttna.

Hur ser ditt resmönster ut?
– Jag bor i Tärnaby, så på morgnarna tar jag bussen till Storuman, 13 mil enkel väg. Jag brukar vara inne på kontoret runt halv nio. Sedan kan jag välja att åka hemåt klockan 14, 16 eller 18. Åker jag tidigt svänger jag förbi kommunexpeditionen i Tärnaby med internpost och annat, och hinner prata med dem som jobbar där. 

– Ibland händer det att jag har möten i Lycksele eller Umeå och om tiderna stämmer så tar jag bussen även dit.

Vad jobbar du med?
– Jag är deltidspolitiker och sitter som kommunstyrelsens vice ordförande för Storuman. Sedan har jag lite andra regionala uppdrag också.

Har du alltid pendlat?
– Ja, sedan slutet av 90-talet i alla fall. Först med bil. När jag sedan började läsa heltid på universitetet i Umeå – samtidigt som jag gick in i politiken – blev det smidigare att ta bussen. Då kunde upplägget vara att jag åkte buss till Storuman och gjorde mitt uppdrag där, sedan buss till Umeå på kvällen för några dagar på universitetet och så tillbaka.

Vad pluggade du?
– Jag hade läst pedagogik och tänkte att jag skulle bli lärare, men det blev inte så. Socialpsykologi är bra att ha i bagaget när man är politiker; att kunna förstå interaktioner mellan individer och grupper.

Vad gör du på bussen numera?
– Oj, det finns så mycket. Men oftast handlar det om att förbereda arbetsdagen. Jag kollar mejl och olika handlingar, hämtar fakta. Jag läser dagstidningarna. Pratar i telefon. Men jag kan också utnyttja tiden för att bara reflektera.

– Vi har en resepolicy inom kommunen som säger att man ska utnyttja kollektivtrafiken så mycket som möjligt. Så jag träffar många kollegor på bussen; vi pratar om vad som är på gång eller hur någon tänker i en viss fråga.

Tröttnar du aldrig på att åka buss?
– Nej! När jag blir pensionär ska jag köpa ett månadskort och bara åka runt i Västerbotten. Jag har barn och barnbarn vid kusten. Och många av mina bekanta har också börjat åka buss på ålderns höst.

Vi tackar Karin för intervjun och hoppas att reslusten finns kvar i många år till.